Ja som ni kan förstå så blev det väldigt komiskt hela den här situationen och vi kämpade med de olika delarna hur mycket som helst och till slut efter många om och men och med mycket hjälp så fick vi upp vårt lilla tält. Och det var ett så litet tält att vi inte själva visste hur litet det var och när det väl var klart så stod vi bara och skrattade. Grannarna runt omkring på campingen hade i alla fall roligt den här dagen då de såg oss stå där helt svettiga och kämpa som bara den. Till och barnen skrattade åt oss. De syntes lång väg att det här inte var något som vi var vana vid att göra. Men å andra sidan var det detta som hjälpte oss att bryta isen och vi kom våra grannar på campingen väldigt nära och alla började direkt att prata med oss och ta hand om oss. Så vi fixade det till slut, eller?